Du får mig att må dåligt. Fattar du inte? Dina ord sårar mer än vad du tror för du är en del av mitt liv. Det är klart jag bryr mig. Du skiter i vad du säger till mig, du kan säga precis vad som helst. Du bryr dig inte. Men du fattar inte hur dåligt jag mår när jag får höra hur mycket bättre din, eller vår, familj skulle varit om inte jag förstörde allt hela tiden. Att jag förstör familjen. Att alla i familjen hatar mig. Att jag är äcklig, hora och att du helt ärligt skäms över mig. Skulle inte ta åt mig ett dugg om någon utomstående säger så till mig för dom vet ingenting. Men du. Du som jag lever med varje dag. Du för jag vet att du menar det. Jag är trött på dig. Jag skiter i vad du är för mig. För du beter dig inte som du borde mot mig. Jag vet att jag gör fel ganska ofta och gör bort mig. Men jag försöker hela tiden att bettra mig. Men du gör allt så svårt för mig. Du gör mig så jävla ledsen med dina jävla ord. Hållkäften för en gångs skull och tänk på vad du säger. Du säger varje dag hur dålig jag är, du kanske inte tror det men det är Du som gör mig ledsen. Ingen annan. Jag är rädd för dig. Du kan bli så arg och sur så du kan tappa förståndet helt. Jag är en liten tjej och du har ingen som helst respekt för det. Jag säger inte sånna hemska saker du säger till mig. För jag vet hur dåligt jag mår av det och skulle inte vilja någon annan det. Speciellt ingen inom familjen. Så tänker inte ta ditt jävla skit längre. Jag gör som jag vill. Du ska inte bry dig, för du säger ju att du ändå inte bryr dig om mig. Så sluta bryr dig då? Jag är med vem jag vill. Jag är med dom som får mig att må bra. Det är det ända rätta. Jag må göra fel ofta men du är fan inte så jävla mycket bättre din jävla idiot. Kan du inte bara försöka förstå något i din idiotiska hjärna som bara tar in det som du tycker låter rätt. Låt mig vara för annars lovar jag dig att du kommer få mig att dra. Och det skulle varit ditt fel. Vill du ha det på ditt samvete? Vem fan ere som förstör familjen då? Idiot.