Jag och mamma har aldrig riktigt kommit överens. Men det var värst i sommras då vi bråkade hela tiden. Fast de kan jag förstå att hon var sur på mig hela tiden då, Var aldrig hemma, ljög om var jag var och vad jag gjorde. Hamnade på maria. När jag väl var hemma så sket jag i allt där. Och vart bara ännu surare när hon hela tden envisades med att slänga ut mig. Vilket jag förtjänade. Men ändå på nått sätt så tyckte jag att hon förtjänade att jag sket i allt där medans jag hemma hos pappa var snäppet duktigare. Efter hur hon betett sig mot alla i våran familj så brydde jag mig inte. Det var min hämd för alla gånger jag varit liten och inte kunnat göra något åt saken. Men jag vet att det är fel fel fel. Men det är något jag alltid kommer att bära med mig. Och när hon faller tillbaka på sin dåliga sida, det är då den sidan kommer fram på mig. För jag tar ingen mer skit från henne. Det är en annan sak om hon skäller på mig för något dumt jag gjort. Men den skiter tar jag inte längre. Ingen gör det. Det är inte bara mig hon bråkar med. När mamma och pappa var tillsammans fortfarande så bodde Jenny min syster hos oss, Men hon kunde inte stå ut längre för allt bråk med min morsa. så hon flyttade hem till sin mamma. Efter det så kunde inte pappa stå ut med henne längre heller och dom skildes. Nu kan inte jag stå ut med henne längre, så därför ska jag bo hos pappa ett tag nu. Det är nog bäst för båda oss. Behöver en pause, för om man inte träffas lika mycket så uppskattar man varandra mer sen. För klart jag älskar henne. Hon är fortfarande min mamma. Men Jag älskar inte alla hennes sidor. Mitt liv är redan kaosat, och något jag inte behöver är en morsa som jag kommer hem till och bråkar med varje sekund som vi är i samma hus. Jag behöver en morsa som stöttar mig nu. Som jag vet kan komma hem till oavsätt vad. Som faktiskt vill att jag ska komma hem på kvällarna, så jag har något att komma hem till. En sak jag hatar. Det är människor som tror att dom vet så mycket. "säg inte så om din mamma, din mamma, din mamma, din mamma."  "du ska vara stolt över henne" "det är hon som har gjort dig". som en kommentar jag fick 2 inlägg under. Jag Säger vad jag tycker och känner. Jag bryr mig inte om alla andra som inte förstår. För ni vet inte hur vi har det. Ni vet ingenting. Jag vet att det är hon som har gjort mig, tack för det. Är faktiskt glad över det. För i vissa stunder är hon världens bästa mamma också. jag är stolt över henne, ibland. Så som hon är stolt över mig ibland. Men det är för mycket bråk. Och det är det jag menar endast. Om man tar bort våra bråk så kan vi faktiskt komma riktigt bra överens. Men såhär funkar det inte. En pause från varandra är bra. Sen när jag flyttar tillbaka dit så hoppas jag att vi kan funka bättre ihop när vi inte sätts så mycket. Jag älskar min mamma oavsätt vad som händer.